Hur är ryggen uppbyggd? - Ryggradens anatomi

Ryggraden är ett ramverk för mjuk vävnad (muskler, ligament, diskar) och hård vävnad (ben) som ger flexibilitet och stöd till hela kroppen. Ryggraden delas upp i fyra sektioner:
  1. Halsrygg (lordos), 7 kotor, C1 till C7.
  2. Bröstrygg (kyfos), 12 kotor, T1 till T12.
  3. Ländrygg (lordos), 5 kotor, L1 till L5.
  4. Korsben (kyfos), 5 sammanväxta kotor, S1 till S5.

Varje sektion har en naturlig krökning som antingen vetter framåt (kyfos) eller bakåt (lordos). En bra hållning, vare sig du sitter, står eller ligger ner, är en hållning som upprätthåller dessa naturliga krökningar, en neutral hållning.


Vad heter kotan?

Kotorna i varje sektion numreras uppifrån och ner. Diskarna (broskskivorna mellan kotorna) har samma nummer som kotan ovanför. Det innebär att disken L4 är den som sitter under kotan L4. Men bara för att förvirra saker och ting används även ett annat numreringssystem i vilket en disk har samma nummer som de bägge omgivande kotorna. I det här systemet kallas disken L4 för L4/5.


Ryggradens uppbyggnad

Halsryggen: Nacken består av sju kotor med en krökning som vetter bakåt, lordos. Genom kotorna passerar cervikalnerver som för information fram och tillbaka genom huvudet, nacken, axlarna och armarna. En ihopsjunken hållning är en vanlig orsak till nackproblem eftersom det bara går att upprätthålla en korrekt krökning av halsryggen om ländryggen har en korrekt krökning.


Bröstryggen: Den mellersta delen av ryggen består av 12 kotor med ett revbenspar på varje. Bröstryggen har en lätt krökning som vetter framåt, en krökning som blir överdriven när man har en ihopsjunken hållning och då kan orsaka lokala symptom, framförallt mellan skulderbladen.


Ländryggen: Den nedre delen av ryggen består av fem kotor som vetter bakåt, lordos, liknande nacken. Ländryggen kan ge stöd åt mycket vikt vid korrekt hållning. Dålig hållning minskar ryggradens förmåga att bära upp vikt och ökar risken för skador på diskarna och andra vävnader.


Korsben: Den nedersta sektionen består av fem kotor som är sammanväxta. Kotorna är mycket stabila och utgör den bakre delen av bäckenet. När man sitter ihopsjunken kröks korsbenet framåt i förhållande till ländryggen och belastningen på disken mellan den sista ländryggskotan och den första korsbenskotan (L5) blir mycket stor.


Svanskotan: Svanskotan består av tre eller fyra sammanväxta ryggradssegment. Det här området råkar sällan ut för skador på grund av dålig hållning.


Kotorna

Kotorna är benen i ryggraden. Framtill på kotorna finns en bred, viktbärande plattform som kallas kotkroppen. Kotkropparna skiljs åt av diskarna, och tillsammans bär de upp 75 procent av den tyngd som den övre delen av kroppen orsakar på ryggraden.


På den bakre delen av varje kota finns små tvärutskott av ben på sidorna och längst bak som kallas transversi, och taggutskott, processus spinosus, som utgör fästpunkter för musklerna samt underlättar rörelse genom att fungera som momentarmar. Den bakre delen av kotan bär upp 25 procent av tyngden i en frisk ryggrad.


Den främre och den bakre delen av kotan bildar tillsammans en skyddande kanal för ryggmärgen. Den främre väggen av ryggmärgskanalen utgörs av alternerande ben och diskar, medan den bakre väggen och sidoväggarna består av ben. Nervrötter lämnar ryggmärgen via nervkanalerna mellan kotorna.


Felaktig hållning leder till att diskarna och till slut benen som omger kanalerna att deformeras varpå ryggmärgen och/eller nervrötterna trycks samman. Detta kan leda till smärta som sprider sig ut i en arm eller ett ben.



Diskar

Diskarna är elastiska broskskivor som skiljer kotorna åt. Varje disk har en marshmallow-liknande struktur uppbyggd av fibrösa broskringar (kallas annulus fibrosus) som omger en geléartad kärna. När vi böjer ryggraden drar musklerna samman kotor som ligger intill varandra på ena sidan medan avståndet mellan kotorna utvidgas på den motsatta sidan. Kärnan i diskarna trycks bort från tryckpunkten och disken bildar en kil.

På så sätt kan disken fortsätta att ge stöd åt hela den viktbärande ytan för varje disk. De starka ringarna i annulus fungerar som en fjäder som hindrar kärnan från att tryckas ut för långt. När vi låter ryggraden återgå till den neutrala hållningen flyttas kärnan tillbaka till mitten och diskarna återgår till den ursprungliga formen.

Även om de är tåliga är diskarna känsliga för den nötning som uppstår vid felaktig belastning till följd av dålig hållning. Varje gång en disk trycks ihop till en kil genom en framåtböjning ökar trycket inuti disken till mer än 700 procent av vilotrycket.


Även om tillfällig krökning av ryggraden inte är något problem leder en ihopsjunken hållning till en längre krökning som kan skada diskarna och leda till att de deformeras. Efter en tid blir ringarna försvagade eller trasas sönder, och material från kärnan kan tryckas ut mot den känsliga nervvävnaden.


Ligament

Ligament är bandliknande bindvävnad som sammanfogar ben med ben och hjälper till att stabilisera ryggraden genom att begränsa möjligheten till överdriven rörelse mellan kotorna. Ligamenten omger ryggraden och håller den samman som snören på en sko. När man har en ihopsjunken hållning hamnar hela överkroppens tyngd på de bakre ligamenten. Med åren leder detta till att ligamenten dras ut och kotlederna blir instabila och därmed mer mottagliga för ytterligare belastning och möjlig skada.


Muskler

Till baksidan och sidan av kotorna fäster muskler. Signaler från hjärnan och nervsystemet får musklerna att dra sig samman, antingen för att flytta eller stabilisera ryggraden. Kontinuerlig översträckning av musklerna, t.ex. i den nedre delen av ryggen när man har en ihopsjunken hållning, kan leda till kramp.


När musklerna blir uttröttade sjunker man ihop ytterligare och mer vikt överförs till ryggradens ligament och leder. Irritation av ryggradsvävnad från felaktig hållning kan också orsaka kramp i rygg- och nackmusklerna. Det är kroppens sätt att förhindra att allvarligare skada uppstår i ett visst område.


Nerver

En liten öppning som kallas nervkanal finns på vardera sida mellan varje kota. Genom dessa öppningar löper nervrötter som aktiverar musklerna på motsvarande sida och överför sensoriska signaler till hjärnan.



Cirkulation

Möjliga cirkulationsrelaterade symptom: svullna ben, stickningar, domningar, huvudvärk. Var 20:e sekund slutför blodet ett varv i blodkärlssystemet. Blodet transporterar syre och andra näringsämnen till vävnaderna och för bort slaggprodukter och koldioxid.


God cirkulation är helt nödvändigt för en god hälsa, och en bra hållning kan förbättra cirkulationen. Vid korrekt hållning vidgas bröstkorgen så att lungvolymen ökar, vilket ger bättre syresättning av blodet och vävnader. Att sitta länge eller sova på en allt för hård madrass kan försvåra cirkulationen i benen. Svullna ben, stickningar.